30 September, 2008 // 22:18

Kom änglar.

Jag tror inte man kan hylla Lars Winnerbäck tillräckligt.
Just nu är det en tekopp med grönt citronte och "Kom
änglar" som är räddningen från mörkret och misären.
Fast Springsteens "The river" är inte så tokig den heller.

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

30 September, 2008 // 20:57

Förvirringssjuka.

Pang och så var förvirringen där igen.
Hm, är det konstig att jag blir lite less?

Kylan har kommit med mörkret och
helst av allt vill jag lägga mig under
lövtäcket i SF-parken och bara sova
tills oktober tar slut eller något. Jag
orkar verkligen inte med skola och
stress och allt det där. Nu vill jag bara
mysa och lyssna på Lars Winnerbäck.
Kanske borde sjukskriva mig på
obestämd tid. "Förvirringssjuka" eller
något liknande. Det blir nog bra.

29 September, 2008 // 22:42

Tristess.

Det är galet så fina människor jag känner.
Jag vet inte vad jag ska säga, mer än ett
sentimentalt tack. Utan er överlever jag inte.
Just i dag är jag mest glad över pojkarna
i mitt liv. Speciellt mycket tack till er, ni är bäst.

Nu har jag varit tillräckligt sentimental. Skärpning.
I morgon slutar jag tidigt, och så ska jag träffa
Lucas. Sånna dagar behövs för vardagen ska
vara uthärdlig. Fattar inte varför jag är så less 
egentligen, jag har inget att klaga över alls. Men
lov skulle sitta fint nu. Lov och snö. Gärna kombinerat.
Sen skulle jag vara lycklig. Inte för att jag är helt
olycklig men... ja. Man är fast i ett mönster igen.
Varje dag är den andra lik. Det blir tråkigt i längden.


29 September, 2008 // 19:05

Dexter.

Efter en nästan outhärdlig väntan så är säsong 3
av Dexter äntligen i gång. Jag tror nog främst att
min föredetta klass kommer ihåg hur påverkad
jag blir av Dexter. Det är som heroin. En vecka kvar
till nästa avsnitt och jag skakar redan av abstinens.

Jag skakar av köld också, föresten. Vart tog min
kropsvärme vägen? Den har lyst med sin frånvaro
i några veckor nu. Hungrig är jag också. Bah.

28 September, 2008 // 23:34

32, 31, 30, 29, 28, 27, 26

32 minuter kvar till måndag igen. Gah, det får
väl gå det också. Vad har man för val? Tur att
måndag i MP1B är ganska skön. Jag klarar mig.

Har suttit och fixat Olivias bloggdesign (oliviaha.blogg.se)
i helgen och nu ligger jag och undrar varför jag inte tar tag
i min egen. Som tack för besväret ska jag få en middag
också. Det är fint när man får saker för att göra sånt som
är roligt. Varför kan det inte vara så lite oftare i livet?

Kul att bilden på Charlie lockade till sig en massa kommentarer.
Det blir nog en fin boost för hans självförtroende. Mitt kattskrälle.

28 September, 2008 // 19:14

Charlie.


27 September, 2008 // 18:11

Awesome.

Saker jag gillar just nu:
- Sodastream. Varför har vi inte skaffat en tidigare?
- Allt som smakar kaffe. Förutom just... kaffe.
- Bruce Springsteen och Sonata Arctica.
- Framtidsplaner, såsom jag och Gabbes plan om "Västerbotten
runt" i vinter och roadtrip nästa sommar.
- Gabbe, helt enkelt.
- Att jag snart fyller år. 16, med allt vad det innebär.
- Vårat skolfoto.

27 September, 2008 // 18:03

Make every minute count.

Skogspromenad och sådant fint i dag. Nu är jag uttråkad. Heh.
Solen är på väg ner bakom berget och lyser rakt på mig nu.
Jag känner mig sanslöst rastlös. Skulle helst vilja dra ner rullgardinen
och lägga mig i sängen med glass och Heroes. Varför gör jag
inte det bara? Jo, för att man måste ta vara på varje minut.
"Make every minute count", och allt det där. Mjäh. Om man inte orkar då?

26 September, 2008 // 18:26

Replica.

Klassfoto i dag och jag tror nog att det blev det absolut
finaste i mitt snart sextonåriga liv. Eller tror - jag vet!

Just nu sitter jag och laddar upp inför en galet isolerad
kväll bestående av varma filtar, heroes, gossip girl, house
och så en massa glass. Jag vet att ni avundas mig!

Jag ska tvinga på er ett låttips också: Sonata Arctica - Replica
Nu vet ni hur det låter hemma hos mig i helgen i alla fall.

25 September, 2008 // 21:53

Run away, run away

Livstecken at last. Tack gode gud, jag som började bli orolig.

Trevlig dag med fina människor. Det uppskattas just nu då
skolan tagit fart igen och det känns som om man inte har
tid med någonting längre.  Nu blir det fint att komma bort lite
i helgen, även om min tillflyktsort stavas Örnsköldsvik.

23 September, 2008 // 22:45

Hemskheter.

Känns som att det här kommer att bli en jobbig vecka.
Dock så träffade jag Tim idag, vilket var väldigt fint. Vissa
dagar saknar jag verkligen högstadiet. Eller, klassen mer
än själva skolan måste jag ju säga. Fast det var ju å andra
sidan skönt att kunna gå till skolan på knappt fem minuter.

Min försvunna livräddare har inte kommit fram än. Hemskheter.

22 September, 2008 // 23:33

Avundsjuka.

Avundsjuka. Vilket hemskt ord det är. Eller, framför allt, vilken
hemsk känsla det är. Jag försöker tänka att jag inte har någon
rätt att vara avundsjuk, inte på något sätt, men sen när har
tankar någonsin spelat någon roll? Nej, nu ska jag sova. Stänga
av tankarna är nog precis vad jag behöver just nu. Natti natti.

22 September, 2008 // 18:17

Allt som återstår.

Jag har inget nyttigt alls att skriva i dag. En människa jag
tycker mycket om har försvunnit spårlöst och jag undrar
när, och om, jag kommer att få se denne igen. Jag tror inte 
att jag står ut så mycket längre faktiskt. Usch, ensamheten.

Just nu känner jag skolstress (spanska ska brinna) och
ett stort sug efter att baka kakor. Något ska jag väl hitta på. 

22 September, 2008 // 18:10

Höst.





21 September, 2008 // 22:54

Overcome.

"Det doftar höst ute", tänkte jag när jag gick på min kvällspromenad.
För det gör det. Luften känns inte bara höst, den doftar höst också.
Det märks även att det är höst på skolstressen som jag känner. Har
inte så mycket att stressa över, egentligen, men jag känner av den
ändå. Dessutom så är det min födelsedag snart och jag fyller sakta
men säkert på önskelistan som jag påbörjade för flera veckor sedan.

Nu ska jag lägga mig i sängen och njuta av de sista timmarna av
helg, samt kolla på House. Tjingeling.

21 September, 2008 // 01:58

New Noise.

Gjorde det stora misstaget att somna på soffan där
runt 22:00 så nu har jag den där typen av huvudvärk
som man bara får när man är nyvaken. Fattar inte
varför jag inte har hasat mig i säng än. Aja, nu sitter
jag här och inser varför The (international) noise
conspiracy är ett av mina favoritband, och varför jag
är så fäst vid Dennis Lyxzén. Ny skiva släpps i November
(efter typ 2 år av väntan...) och jag är så lycklig så att
jag nästan skakar! Borde dansa lite för att fira.

19 September, 2008 // 21:21

At the speed of sound.




19 September, 2008 // 12:57

Låg energinivå

Matte, trötthet och så regn ute. Finfint.
54 minuter av lektionen kvar. Dödsångest.
Låg energinivå på datorn. Nu dör jag, Hejs.

18 September, 2008 // 22:18

Fine.

Jag har just varit ute och gått i mörkret i mer än
en timma, vilket var precis vad jag behövde en
sömnig kväll som denna. Jag funderar faktiskt
på att bryta min dåliga ovana att gå och lägga
mig runt 00:30 och istället gå och lägga mig...
nu? Jo, lite sömn skulle vara en bra avslutning
på en rätt så fin dag (jo, "fin" är alltid det bästa
adjektivet jag kan komma på). Bio i morgon, gonatt.

17 September, 2008 // 23:15

Always on my mind

Kvällen har spenderats till att kolla på basket och
långa människor. Lucas har även slagit mig på
låret så många gånger att det är rött och nästan
lite svullet. Fast det var trevligt med basket, faktiskt.
Cykelturen hem var nog det härligaste jag gjort
på länge. Totalt mörker, musik dånande i öronen
och så cyklade jag så snabbt som jag kunde hela
vägen hem! Jag fick liksom en adrenalinkick som
jag inte riktigt kan förklara, men det var råhäftigt!

Det har hänt lite oförklarliga saker i dag som jag
inte tänker gå in på närmare. Jag går i tron om att
tiden kommer att lösa allt på något vis. Hur vet jag
inte, men jag hoppas att det blir bra. Man kan ju
undra varför jag alltid ska göra allt så komplicerat.

Jag fick föresten träffa min allra kvinnligaste tredjedel
i dag också! Det var galet fint. Galetgaletgalet. Tack
för att du finns och så vidare. Min bäver (haha, klassiker)!


16 September, 2008 // 22:26

Lonesome Swan

Eh. Nej. Det var typ tusen saker som jag hade tänkt
skriva här men hur jag än vill formulera mig så låter
det konstigt och fånigt. Jag vet inte vad jag vill få fram
riktigt. Summan av allt jag suttit och tänkt på var väl
att det känns som om jag är tillbaka till slutet på sjuan
igen... vad nu det innebär! Känslomässigt i alla fall.
Det är galet jobbigt faktiskt. Förvirringen och alla
otillfredställda känslor som vilar djupt där inne. Irriterande.

Som vanligt efter att jag har varit hos Lucas så blir
jag jättesugen på att spela gitarr. Åh varför är min
akustiska fulgitarr trasig? En ny står rätt högt på min
önskelista (1 månad och 9 dagar kvar). Väldigt högt.
Där någonstans under kärlek och tillfredställelse, typ.

Vad kan jag mer skriva? Glasvegas är fortfarande det finaste
jag hört på mycket länge. Någon recensent skrev att han ville
att hans höst skulle låta precis som Glasvegas musik, och
jag håller med så mycket att hjärtat brister. På tal om höst så
har det börjat bli väldigt mörkt ute nu. Tack gode gud, jag som
älskar mörker! Långa kvällspromenader kommer att ta mig
igenom den här årstiden.

Har kommit på att den här veckan nog håller på att bli den
bästa på länge. Min kvinnliga tredjedel kommer till stan
i morgon (jag ser Gabbe som min manliga tredjedel) och
på torsdag ska jag och Olov von Prssn skriva på vår bok.

Nu blev ju det här ett väldigt långt inlägg för att vara jag. 
Alla hurrar! Nemen håll till godo, eller nått.

15 September, 2008 // 23:49

Glasvegas.


15 September, 2008 // 22:18

Glasgow.

I dag har idiotin utrotats och det galna, fina har kommit tillbaka.
Det är jag mycket lycklig över. Det finns hopp trots allt. I morgon
ska jag träffa Lucas och göra vardagen lite mer uthärdlig. Och
så kommer Olivia på onsdag också! Finare blir det nog inte.

Glasvegas, föresten. Galet bra skiva, galet fint band. Lite kär är jag.

14 September, 2008 // 12:06

Saknad.

Det känns som om jag lever i ständig saknad.
Varför måste det vara så? Varför kan man inte
bara få ha alla man älskar runt om sig hela tiden?

14 September, 2008 // 11:28

Plåster

Hemma igen och med mig så har jag en massa
nya grejer, fotvärk och en tom plånbok. Det finns
för- och nackdelar med allt. Dock så var det en
fin helg med tjejer på glasögongalor som sprang
in i glasrutor och en rund britt med gitarr som spelade
Wonderwall endast för mig mitt på Drottninggatan!
Det var lycka. Nu är jag hemma igen och känner mig
lika grå som vädret utanför. Jag har drömt drömmar
och skickat sms som helt plötsligt påmint mig om personer
som jag hade förträngt att jag saknar. Som tröst vill
jag ha fina människor, och just därför så skulle jag vilja
snabbspola den här veckan och ha helg igen direkt.
Varför har ingen kommit på hur man gör det än?
Snabbspola, alltså. Det skulle ju vara galet praktiskt.
Nä, nu vill jag ställa mig i duschen och tänka. Laters.

11 September, 2008 // 14:24

Hang on to yourself






11 September, 2008 // 14:23

Moonage daydream

Vet inte om det är David Bowie eller om det är något
annat, men jag känner mig väldigt uppåt idag! Fast
jag far å andra sidan till Stockholm ikväll också, det
kan ju vara värt att vara glad över. Det blir en kort sväng
dit, men det är ju fortfarande Stockholm. Jag vill spatsera
runt på Söder och jag vill gå till Mosebacke. Åh, råfint.
Tillbaka på söndag morgon by the way, så ni vet.

(Föresten: Finaste Elliepellie, jag saknar dig också!)

10 September, 2008 // 22:25

Peace.


10 September, 2008 // 21:39

Must have been a tear from your eye.

Jag har aldrig förstått folks rädsla för peruker tidigare,
men nu förstår jag. Jag visste inte om jag skulle skratta
eller gråta riktigt. Jag som vill vara den stöttande och
den som det ska gå att luta sig emot, men samtidigt
så verkar det som om jag är räddast av oss alla. Nästa
vecka bryter helvetet lös på riktigt och jag vill gräva ner
mig och aldrig komma fram igen. Jag är så full av
beundran för hur hon hanterar det här. Här sitter jag
och tycker synd om mig själv, men det är ju fan inte
mig det är synd om.

(Föresten: Filip och Fredrik - så gudomligt fina dom är.
Jag har varit kär i dom i flera år men nu börjar det nästan
gå överstyr. Åh, kärlek kärlek kärlek.)

09 September, 2008 // 22:49

Sjukdomar och hemskheter.

Det är mycket snack om sjukdomar hemma. Det är
behandlingar hit, doktorer dit och så lite cellgifter och
annat hemskt. Alla säger att det kommer att gå så
bra och det inte är någon fara, men oron lämnar mig
aldrig. Kanske är det bra nu, men sen då? Men vi
tar oss igenom det här, det vet jag att vi gör. Om inte
annat så ska jag kämpa tills jag stupar. Det finns
helt enkelt ingenting som är viktigare. Ingenting.

Hur det än är så kommer jag aldrig att glömma att ingen
sa något. Att jag ständigt fick frågorna om "hur det gick"
utan att jag egentligen visste någonting. Att inte säga
något och att inte berätta är aldrig beskyddande. Aldrig.

08 September, 2008 // 23:18

Höst.




08 September, 2008 // 22:36

Mörker.

Det är höstigt och kallt och mörkret sprider sig
som en tyst, tät dimma över staden. Den absolut
bästa typen av dimma. Jag som älskar mörker.
Jag skulle dock föredra att ha något som skapade
en ljuskälla i mörkret. Snart kommer snön och
ensamheten att lägga sig som ett täcke. Jag
kan bara stå ut med det förstnämnda.
Peace.

08 September, 2008 // 14:36

Tillbaka till verkligheten.

Min vilohelg är över och jag är tillbaka i verkligheten.
Tillbaka till problemlösning och saker som stör.
Men jag klarar mig, faktiskt. Antingen så börjar jag
bli van eller så börjar saker faktiskt lösa sig. Lite av
varje kanske. Jag mår rätt bra i alla fall. Nu vill jag
bara hem. Pappa hade ätit upp min halvätna chipspåse
och köpt en ny åt mig. Snälla pappa. Nu vill jag ha chips..

06 September, 2008 // 19:33

Bästa helgen ever.

Igår var råfint på alla sätt och vis! Precis vad jag behövde.
Mitt absolut finaste sällskap och så alla människor och...
åh. Absolut lycka. Dessutom så blev jag uppraggad av den
inhyrda underhållaren Eneröd (han sa att jag var SÖT) som
ville adoptera mig efter att jag sagt att jag heldre skulle jobba
på ICA än bli känd (kanske inte helt sant, men jag ville se hur
han skulle reagera). Lyckan var total, som ni säkert förstår! 

Ni kan se honom här om ni vill:
http://www.youtube.com/watch?v=CL8eMORSxLw

Nu ska jag upp till bästaste Gabbe och chilla. Gah, måste den
här helgen verkligen ta slut?

05 September, 2008 // 18:47

Home sweet home.

Malå och sjön ligger spegelblank och speglar tusentals träd
i solnedgången. Det är så vackert så att man blir tårögd. Hemma.

Här låter det just nu som en scen direkt tagen från "Masjävlar".
Det är fest i byastugan ikväll och... om ni tänker er hur det låter
i Masjävlar innan dom ska gå på fest där, precis så låter det
här hemma också! Jag har fått höra att jag sminkar mig för mycket,
att mina "killar" hemma i "stan" ser ut som tjejer och jag och
mamma har fått övertyga min mormor i typ en timma om att
den lila tröjan med puffärm som hon har på sig är galet modern...
men jag älskar det! Precis såhär vill jag ha det jämt. Ah, njutning.
Nu blir det storpartaj med fläskkaré och underhållning direkt
tagen från Vilhelmina. Allt är som det ska vara, jag är hemma!


05 September, 2008 // 09:49

Nu skiter jag i allt.

Jag hatar verkligen att inte förstå mig på saker.  Den här
förvirringen passar mig inte alls och den blir bara värre.
Dock så verjar det som att det inte bara är jag som är
förvirrad, Jag vet inte hur jag ska tolka det riktigt. Hm,
Om fyra timmar far jag till Malå och då planerar jag att stänga
av allt. Pausa tills på måndag. Nu har jag mediekunskap.

04 September, 2008 // 23:21

Cheers.


04 September, 2008 // 18:32

Shoreline.

Den här dagen har varit rätt fin, så jag försöker ta vara på
den så gott jag kan. Allt det jobbiga får ligga och vänta tills
jag orkar ta tag i det. I morgon åker jag till Malå och är det
någonstans jag kan stänga av mina tankar så är det där.
Nu ska jag byta till varmare kläder, sen ska jag gå ut och gå.
Tjingeling!

03 September, 2008 // 11:40

Awesome.

Great, nu mår jag dåligt av oro och ånger i stället.
Skitbra Marlene, verkligen. Troligtvis så har jag
bara förstört för mig själv nu. Visst, saker och ting
går inte alltid som man vill, men hur är det för oss
som aldrig får som vi vill? Hur är det med rättvisan
egentligen? Nej justde, det finns ingen rättvisa.
Så var det ja.

02 September, 2008 // 19:49

Ärlighet.

I morgon är det dags för ärlighet. Det känns
bra, med tanke på att det varit för lite av den
varan på senaste tiden. Förhoppningsvis
ordnar allt det andra också upp sig förr eller
senare. Jag är lite trött på att vänta, men jag
håller ut. En dag ska väl saker gå min väg.

02 September, 2008 // 09:02

Nä.

Mitt hjärta stannar gång på gång. Herregud, jag tror
jag är på väg att tappa förståndet. Självklart är det
skönt med lite värme nu när hösten tränger sig på,
men jag är inte helt säker på om det är bra värme.
Kanske är det sån där värme som förstör och förgör
och som bryter ned en till små meningslösa bitar.
Men jag vet inte.

01 September, 2008 // 22:59

The lies I tell.







RSS 2.0